andra gången idag jag skriver.... jag blir förbannad när min omgivning tror att de kan vara mot mig hur som helst o jag ska vara lika snäll som jag alltid är alltså att jag inte ska reagera ett dugg. Nu ska ni ha klart för er att jag inte tål vad som helst. Anser jag att jag blir fult bemött så får ni skylla er själva. Man kan inte dra nytta av mig längre. PUNKT

Mikael är svartsjuk på Mikaela. Jag förstår det nu. Jag älskar mina barn precis lika mycket men säg den förälder som INTE lägger ner lite mer energi på det barn som kommer hem över en helg när hon har vart borta i 5 mån!! Men självklart är det ju knepigt för Mikael när det vanligtvis bara är han o jag hela tiden. jag vet att han älskar henne mycket men jag kan oxå förstå att han känner sig underlägsen henne för hon tar ju en himla stor plats oxå när hon kommer. ÅÅÅ d är svårt m barn

jag är 40 år...att vara gamml innebär inte att man är gammal bara för att man har kommit upp i en viss siffra. Jag känner mig istället gammal när det uppstår vissa situationer. eller gammal OCH trött. När jag blir kritiserad känner jag mig mycket gammal o trött. Man hör ju att om man umgås mycket med yngre människor så håller man sig ung längre. Om jag inte får den respekten som jag anser att jag förtjänat så känner jag mig gammal o jävligt arg. Jag blir lite frustrerad över han jag bor m....just nu så bryr han sig inte om något annat än sig själv. fet gör att jag blir typ 20 år äldre än vad jag är, o det ska ju inte vara så. Han påpekar ständigt att han är 6 år yngre än mig fast i hans värld är det en bra sak. I verkligheten så innebär det att han är som en tonåring. Det tycker inte jag är en bra sak. Jag bara önskar att de som finns i min närhet börjar se att jag faktiskt inte är gammal utan att det är de som gör mig gammal...Och att det är mitt liv som gör att jag ser slitan ut för innuti är jag fortfarnde 20!! så d så